Varför fråga barn och unga om våld?
För barn som upplever våld i sin familj är ett agerande från en utomstående ibland enda möjligheten till förändring. Professionella vuxna har goda möjligheter och ett stort ansvar att upptäcka barn som far illa/riskerar att fara illa och bidra till att dessa utsatta barn får skydd, stöd och behandling.
Att tidigt upptäcka barns utsatthet är väsentligt för att preventivt arbeta mot ohälsa och beteendeproblem bland de utsatta barnen. Kanske kopplar varken barnen själva eller deras föräldrar ihop symtomen de har med erfarenheter av våld. Barn och deras föräldrar kan behöva hjälp med att förstå kopplingen mellan till exempel magont, självmordstankar, ångest eller depression och det våld de utsatts för.
För att ha möjlighet till att upptäcka och ge stöd till barn som utsätts eller upplever våld är det en förutsättning att kunskap och rutiner finns hos de som möter barnen. Barn försöker hitta möjlighet och tillfälle att berätta om sin situation och när det sker så är det viktigt att lyssna, ställa öppna frågor och vara tillgänglig för barnet. Barn och unga berättar sällan spontant om sin utsatthet på grund av lojalitet till föräldrarna, skam- och skuldkänslor och/eller på grund av bristande förtroende för vuxna. Därför är det så viktigt att fråga rutinmässigt. Genom att fråga om våld visar vi att våld inte är acceptabelt och att hälso- och sjukvården är en plats där de kan få prata om det.
