Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Våldets hälsoeffekter på barn

På den här sidan beskriver vi våldets hälsoeffekter på barn och menar då barn 0–12 år. Våldets hälsoeffekter på unga som är äldre än 12 år finns det en egen sida för. Våldsutsatthet i barndomen kan ha negativa hälsoeffekter ända upp i vuxen ålder. Det innebär ökad risk för både fysisk och psykisk ohälsa, exempelvis i form av depression, rökning, alkohol- och drogmissbruk, fetma, hjärt- och kärlsjukdomar samt cancer.

Förutom att barnets fysiska och psykiska hälsa kan skadas på både kort och lång sikt kan våld inom familjen under uppväxten även påverka barnets värderingar och syn på andra människor. Dessa barn får lära sig att hålla saker inom familjen och att våld är något som kan användas för att uppnå sina syften. Det kan påverka hur barnets förmåga att bygga relationer utvecklas och barnet kan också få svårt att lita på andra.

De flesta barn som växer upp i en våldsam hemmiljö utövar inte våld eller begår övergrepp som vuxna. Det finns dock de som i kombination med andra riskfaktorer blir våldsamma eller inte respekterar andras gränser. Det gäller speciellt om barnet aldrig fått möjlighet till skydd eller fått stöd i att berätta om sina upplevelser. Risken ökar också för att bli utsatt för våld som vuxen om du har vuxit upp med våld.

Barn kan uppvisa såväl fysiska som psykiska symtom, men symtomen kan yttra sig olika beroende på barnets ålder, personlighet, utvecklingsnivå, hur stor utsattheten är samt andra risk- och skyddsfaktorer kring barnet. Nedan beskrivs symtom på utsatthet för olika åldersgrupper. Fysiska skador som blåmärken eller röda märken efter fingrar är direkta tecken som kan förekomma hos barn i alla åldrar.

Redan som nyfödd kan ett barn påverkas av våldsutsatthet. Förutom direkta fysiska skador kan våldet leda till stress som hämmar barnets utveckling och skadar nerv- och immunsystemet. Hos spädbarn kan därför tillväxthämning vara ett tecken på våldsutsatthet. Det kan handla om att den som ska ge barnet mat är utsatt för våld och därför inte kan vara tillgänglig för barnets signaler. Att ett spädbarn inte får mat när det är hungrigt kan göra att mat- och sovrutiner slutar fungera. Spädbarn som växer upp med våld löper också risk att bli negligerade i sitt kontaktsökande, vilket kan leda till att de blir passiva och slutar söka kontakt.

Antalet fall av spädbarn med livshotande skador till följd av Abusive Head Injury (AHI), tidigare benämnt som Shaken Baby Syndrome, beräknas i Sverige till 15 barn per år. Internationella studier visar att information via mödravårds- och barnavårdscentraler till blivande och nyblivna föräldrar, om riskerna med att skaka ett litet barn, motverkar Abusive Head Injury.

Förskolebarn som har utsatts för våld kan utveckla psykosomatiska symptom som ont i magen eller ont i huvudet. De kan också visa tecken på försenad språkutveckling och tillväxthämning. De mindre barnen återupprepar ofta traumatiska händelser i sina lekar. I förskoleåldern kan barnen även uppvisa ångest, oro, rädsla och ledsenhet samt ha mardrömmar.

Våldsutsatta barn i skolåldern känner ofta skuld för att de inte kunnat förhindra våldssituationer. De känner också ofta skam och försöker bevara våldet som en familjehemlighet. Både pojkar och flickor kan besväras av koncentrations- och minnessvårigheter, vilket påverkar skolarbetet. Liksom de yngre barnen kan barn i skolåldern uppvisa tecken på oro, ångest, rädsla och ledsenhet eller mardrömmar. De kan också få psykosomatiska symptom som huvudvärk och magont. Aggressivitet kan bli vanligare samt skolsvårigheter, rymningar hemifrån och självmordsförsök.

Barn som utsätts för sexuella övergrepp har liknande symptom som barn som utsätts för annat våld eller har upplevt våld i hemmet. Det finns dock symtom som vi bör vara uppmärksamma på, som särskiljer de barn som har utsatts för sexuella övergrepp. Det vanligaste är posttraumatiskt stressyndrom. Barn som varit utsatta för sexuella övergrepp kan i högre grad än andra barn uppvisa tvångsmässigt onanerande, högt sexualiserat intresse, sexuellt betonade teckningar, antydningar i ord och lek, rodnade könsorgan, sveda, flytningar, blödningar samt skador/smärtor i analregionen.

Bland barn i skolåldern är regressivt/omoget beteende vanligt framträdande liksom psykisk ohälsa, skolproblem och hyperaktivitet. Vad som kan tillkomma i symtom hos äldre barn är att de själva kan utsätta andra barn för sexuella övergrepp.

Senast uppdaterad: 2020-06-16 11:26