I regeringens Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer betraktas samverkan som avgörande för att våldsutsatta individer ska få den hjälp de behöver. Samverkan ska ske inom och mellan myndigheter och andra aktörer som kommer i kontakt med våldsutsatta och förövare. Samverkan ska bedrivas med kunskap om och respekt för varje myndighets uppdrag och kompetens. Regelverk och rutiner bör inte utan goda skäl ligga i vägen för ett väl utvecklat samarbete (Skr. 2007/08:39).
Samverkan låter sig inte helt enkelt definieras. Från att inkludera all form av kontakt mellan olika verksamheter innebär samverkan i andra sammanhang att verksamheter tillför sina specifika resurser, kompetenser och/eller kunskaper till en gemensam uppgift (Socialstyrelsen 2007). Samverkan kan även tolkas som ett sätt för en yrkesgrupp att särskilja sitt ansvarsområde och sin kompetens genom mötet med andra yrkesgrupper (SOU 2006:65).
Samverkan kan utgå ifrån en gemensam uppgift, en gemensam vision eller en gemensam målgrupp som till exempel är i behov av stöd från flera myndigheter. Därtill kan samverkan ske på en mängd nivåer; lokalt, regionalt eller nationellt, externt eller internt, på övergripande eller enskild nivå och formellt eller informellt (SOU 2006:65).
Begreppet samverkan har i underlaget definierats genom att separeras från begreppet samarbete. Samverkan har fått innebära formella sätt att organisera sig, till exempel i nätverk, referens- eller arbetsgrupper. Samarbete har fått beteckna informella och spontana kontakter som tas när ett aktuellt ärende skapar ett direkt behov.
På samma sätt som det finns olika definitioner av samverkan finns det olika åsikter om effekterna av att samverka. Vissa forskare menar att nackdelarna överväger; att samverkan ofta är diffus, tid- och resurskrävande samt att de positiva effekterna är sällsynta. Argument för att samverka kan å andra sidan vara att olika perspektiv möjliggör en helhetsbedömning av en fråga. Andra fördelar som förs fram är att effektiviteten ökar, att individers lidande minskas i och med myndigheters samverkan och att kontaktnätet blir mer lättillgängligt. Därtill kan ansvarsfördelningen mellan myndigheter tydliggöras och förstärka den egna rollen samtidigt som den integreras i en större helhet (SOU 2006:65; VGR 2004).
