Kommande utbildningar: 

Utbildningar med fördjupat barnperspektiv

Dialoga har även en basutbildning som riktar sig specifikt till personer inom avtalskommunerna som jobbar med barn och unga inom till exempel förskolan och skolan.

Utbildningen har ett fördjupat barnperspektiv och syftet är att öka kunskapen för de barn som lever med våld och öka förståelsen för deras utsatthet. Utbildningens innehåll är för övrigt likvärdig med Ge mig nya ögon att se med.

Den ena utbildningen startar 17 februari. Läs mer

Vid frågor kontakta Birgit Andrén på telefon: 0727-414 665 eller maila

Kommande konferenser:

Vårens konferenser läggs in inom kort

Tidigare utbildningar och konferenser:

Utbildningsdag för chefer

Den 30 november höll Dialoga en heldag om våld i nära relationer för chefer i stadsdelen Angered. Katarina Björkgren på Dialoga berörde historik, lagskydd samt tankar kring hur det är att vara drabbad av våld. Deltagarna lyssnade till delar av SR P1:s dokumentar "han var för bra för att vara sann".

Birgit Andrén på Dialoga berättade om barnens utsatthet när det finns våld i den nära relationen. Deltagarna tittade på filmen "Jag sa att jag hade en mardröm" .

Dagen innehöll delar av utbildningen "Ge mig nya ögon att se med" som är en basutbildning för alla som arbetar med människor som upplevt våld i den nära relationen.  

Machofabriken

Den 15 november arrangerade Dialoga heldagsutbildningen Machofabriken. Machofabriken är ett metodmaterial som riktar sig till unga, bland annat i syfte att synliggöra och ifrågasätta normer och förebygga våld. Med hjälp av korta filmer och interaktiva övningar får deltagarna möjlighet att fundera över sina egan liv, val och möjligheter. Hur påverkas man av andra? Hur påverkar man andra och kan man själv förändra? 

Tanken var att personal som möter unga skulle få ta del av metodmaterialet för att kunna använda det i arbetet med eleverna.

Utbildningsledare var Carin Göransson, samordnare för utbildning på Sveriges Kvinno- och tjejjourers riksförbund, SKR.

Dialoga kommerunder 2012 ge liknande heldagar.

På machofabriken.se finns mer information om metodmaterialet.

Tänk om bara någon sett mig

Den 18 oktober 2011 arrangerades konferensen "Tänk om bara någon sett mig". Syftet var att lyfta vikten av att vuxna ser och bemöter ett barn som far illa. Merparten av deltagarna arbetade  i förskolan. TP-teatern inledde dagen med ett teaterstycke. Huvudpersonen var en ung pojke som ser hur pappan slår mamman. Scenerna grep tydligt tag i åhörarna.  

Anders Broberg psykolog och forskare talade om anknytning under förskoleåren och hur den påverkas av våld i familjen.

- Var observant, var modig och var lyhörd för barnets behov, var hans råd till förskolepedagogerna och övriga deltagare.

Länk till Anders Brobergs bilder 

Helena MacIntosh arbetar som polis på Utväg barn som är en del Barnhusets verksamhet. Hon har god erfarenhet av att möta barn som bevittnad våld i hemmet. Helena MacIntosh berättade om hur polisen arbetar vid misstanke om brott mot barn.

Karin Grip doktorand vid Psykologiska Institutionen, Göteborgs Universitet presenterade den nationella utvärderigen "Stöd till barn som upplevt våld mot mamman" . Utvärderingen visar bland annat att melln 40 och 60 procent av alla barn som bevittnat våld i hemmet utvecklar en eller flera psykiatriska problem.

Länk till Karin Grips bilder

Lena Hogander, barnamordnare på Utväg barn beskrev ett fiktivt fall om William som bevittnat våld under hela sin uppväxt och vilka tankar och utmaningar han ställdes inför. Varför dröjde det så länge innan någon hjälpte mig, undrade han avslutningsvis i berättelsen.

Länk till Lena Hoganders bilder  

Konferensen blev mycket uppskattad av deltagarna och förhoppningen är att liknande konferenser kan ges igen.

Det som inte syns – finns det?

Den 8 december arrangerade Dialoga och Bräcke Diakoni, Dubbelt Utsatt endagskonferensen "Det som inte syns – finns det"?

Under dagen belystes kvinnor, missbruk, våld och psykisk ohälsa ur flera perspektiv. Göteborgs Improvisationsteater inledde med ett rollspel och iscensatte orden ”hat” och ”rädsla”.

Solveig Olausson, leg psykolog och leg psykoterapeut talade om kvinnor med substansmissbruk och psykisk ohälsa. Inom ramen för sin avhandling med samma namn mötte hon unga kvinnor som sökt hjälp till hennes arbetsplats Beroendekliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Flera av kvinnorna hade kommit till en brytpunkt där de inte längre förmådde att härbärgera sina känslor. Kvinnorna var i 20-årsåldern och hade velat söka hjälp länge.

Att bli lyssnad till av någon som klarade av att ta emot den tunga berättelsen, var enligt kvinnorna det viktigaste för en fungerande arbetsallians mellan behandlare och hjälpsökande.

Solveig Olaussons sammanfattar erfarenheter från studien:

- Att se och ta emot dessa unga kvinnors berättelse är en förutsättning för att de ska kunna ta emot behandling. Att se, förstå och stödja personen i att hantera omkringliggande faktorer, som en nära relation eller försämrad livskvalitet, är en förutsättning för att förhindra återfall, säger hon.

Länk till Solveig Olaussons bilder

 Ann Heberlein är doktor i etik. Hon talade på temat förälskelse och om det fina, men också förrädiska när förälskelsen suddar ut gränserna mellan ”jagen” till förmån för ett ”vi”. Hon menar att det finns något djupt och grundläggande med att vilja bli vald, som vi alla kan känna igen oss i. Men att äga och vara ägd kan också kan övergå i något destruktivt som kan vara svårt att ta sig ur för båda parter.

- När det brinner i stallet springer hästarna tillbaka in till sina spiltor, för det är här trygghet finns. Ni som arbetar med attt hjälpa människor. Jag tror att ni känner igen det från människor ni mött i arbetet, säger Ann Heberlein.    

Sofia Kuldius har  lång erfarenhet som fältarbetare, de kvinnor hon mött i arbetet vittnar om en förfärlig vardag med inslag av grovt våld, prostitution och drogmissbruk. Hon arbetar sedan 2005 på lågtröskelboendet ”Tillfället”, hon driver också ett projekt för att öka medvetenheten bland personal om att våld är vanligt förekommande på boenden.

- Göteborg är ingen stor stad, jag insåg ganska snart att de kvinnor som kommer till boendet hamnar under samma tak som sina förövare.  Personalen på ”Tillfället” går hem klockan 20, efter det är det endast en väktare som rondar sporadiskt.

Samtidigt finns det särskilda övernattningsplatser vikta åt missbrukande kvinnor som är våldsutsatta, som idag ofta står tomma.  

Medvetenhet bland personalen om att det finns övernattningsplatser för våldsutsatta kvinnor och förståelse för utmaningen att få kvinnan att välja att följa med till ett tryggt boende utan mannen, ser Sofia Kuldius som några av de viktigaste faktorerna för att nå en förändring.

Lotta Molander arbetar på Sveriges största och äldsta kvinnojour, Alla kvinnors hus.

- Alla barn har rätt till två föräldrar, inte alla föräldrar har rätt till sina barn – det är något man förtjänar, säger Lotta Molander.

Lotta Molander understryker att barn som varit med om svåra saker ofta är mycket bättre på att hantera det än vuxna.  Det viktigaste vi vuxna kan göra är just att orka lyssna. Att så ett litet frö.

- Det du såg och hörde hände och det du kände var rätt. Motsatsen är förödande, det du just såg hände inte och det du nu känner är fel.

 Att reducera barnets eget kaos och att sätta händelserna i ett sammanhang är bland de viktigaste vi som vuxna kan göra, menar Lotta Molander. Hon vet vad hon talar om.

- Jag har gått i de finaste skolorna och kan uppvisa de bästa betygen. För jag har varit med själv, berättar hon.

I samtal med barnet använder hon ofta affirmationer: ”Vad klokt av dig att gömma dig”, ”Var modigt av dig att berätta”.

Annika Ernst har tagit fram en animerad film ”Jag sa att jag hade en mardröm” som illustrerar barns förmåga att tala om mycket svåra saker. I filmen samtalar Lotta Molander med barn i åldrarna 3,5-8 år, i filmen finns även barnens teckningar.  

Anneli Jäderholm kallar sig gärna brukarprofessionell, hon är sedan några år tillbaka attitydambassadör för kampanjen (H)järnkoll.

- Jag och mina kollegor har gett oss sjutton på att det ska vara lika accepterat att berätta att man brutit ett ben i själen som att man gjort det i Sälen, säger hon.

Anneli Jäderholm beskriver vägen från det som började som ett sökande efter tecken på värme och kärlek i samhället fram det stora kaos för snart 12 år sedan. En period av överjordisk energi förbyttes till djup depression.  

- Jag var väldigt sjuk, det kan jag se i dag. Anledningen till att jag kan se det, är att jag på senare tid fått möjligheten att uttrycka i ord hur det är att leva i dubbla verkligheter, säger hon.

-  En sak som gör mig ledsen är att det tog så lång tid innan någon frågade mig vad jag har för tillgångar, säger hon.

Länk till Anneli Jäderholms bilder  

My Skarsgård är läkare och alkoholterapeut.  I början av sin föreläsning tar hon oss med till bostaden i Stockholm. Det är fyra dagar kvar till julafton år 2006. Det finns för lite alkohol i flaskan, hon kommer inte att klara av att ge sina barn frukost och skicka i väg dem till skolan. Hon går upp till sin brors lägenhet. Han har alltid något hemma. Brodern hittar henne gömd i en garderob med en flaska punsch i handen. Kanske var det hans ord ”Du måste söka hjälp” som blev brytpunkten.  

Skammen, tanken om att det är andra som har problem med alkohol. Människor som är karaktärslösa. Skälen till att det dröjde så länge innan My själv sökte hjälp är flera. I arbetet som alkoholterapeut har de egna erfarenheterna gjort henne mer lyhörd.

- Alldeles för ofta missar vi att stanna upp och lyssna när en patient berör sin alkoholkonsumtion, trots att det är vår skyldighet, säger My Skarsgård.

Länk till My Skarsgårds bilder