Länk till Kvinnofridslinjen, där du kan få hjälp. Eller ring direkt på tel. 020-505050

Våldets konsekvenser

Våld i nära relationer har en tendens att ofta förnekas, bagatelliseras och minimeras, av dem som är utsatta och de som utsätter. Detta innebär ju också att barnens upplevelser av våldet förnekas, bagatelliseras och minimeras. Men barn hör, ser och känner och reagerar oerhört starkt på det våld som förekommer i familjen.

Studier angående barnens reaktioner på våld i nära relationer visar tydligt att barnen inte ser våldet som normalt. Barnens reaktioner är deras sätt att säga ifrån, att visa att de inte accepterar våldet, inte vill ha våld i sitt liv.  

Många av symptomen som barn som upplevt våld mot omsorgsperson uppvisar liknar de symptom som barn uppvisar som utsatts själva för våld och övergrepp. Risken att barnen utvecklar psykisk ohälsa ökar ju mer omfattande och svåra upplevelserna är som barnen varit utsatt för. Många barn vittnar om att det är värre att se mamma bli utsatt för våld än att som barn själv bli utsatt för våld. Barnen uppvisar sällan en gemensam symtombild då de själva varit utsatta, upplevt våld eller upplevt hot om våld i hemmet. Barnen kan uppvisa en mängd olika symptom i en mängd olika kombinationer. Barn som utsätts för våld och övergrepp samt upplever våld i hemmet visar ofta symptom på post-traumatisk stress1, en del barn uppvisar starka symptom som dissociation2. POPUP

Studier som Socialstyrelsen refererar till i Folkhälsorapport 2009 har visat att flickor och pojkar reagerar på skilda sätt. Flickor tenderar oftare att bli inåtvända medan pojkar blir mer utagerande. Barnen kan drabbas av svåra hälsoproblem som eksem, astma, magont, huvudvärk, sömnsvårigheter, ätstörningar och långvariga psykiska problem som ångest, självdestruktivitet, aggressivitet, svårigheter i umgänget med andra samt koncentrationssvårigheter. Andra symtom kan vara rädslor och fobier, självmordsbeteende, tics, sängvätning och låg självkänsla. Dessa barn utgör sammantaget en riskgrupp, och många har behov av stöd och behandling.

Läs mer
Genväg till forskning 4: Barn som upplever våld

[1] Posttraumatiskt stressyndrom förkortas till PTSD efter engelskans posttraumatic stress disorder. Det kan drabba vuxna och barn som varit med om en svår händelse som inneburit livsfara eller en allvarlig kränkning av integriteten. Traumat kan vara personligt, som misshandel i hemmet, eller opersonligt, som en olycka. Vid posttraumatiskt stressyndrom återuppleves den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat

De vanligaste tecknen vid posttraumatiskt stressyndrom är:

  • att återuppleva traumat i form av återkommande och påträngande minnesbilder.
  • att försöka undvika allt som på något sätt påminner om traumat.
  • en överdriven vaksamhet.
  • minnesförlust.

Besvären vid posttraumatiskt stressyndrom kommer vanligtvis inom några veckor efter den traumatiska händelsen. Men ibland tar det längre tid, upp till månader eller år

[2] Dissociation är en psykologisk försvarsmekanism med ett förändrat medvetandetillstånd, som innebär att individen hanterar konflikter eller påfrestningar genom undvikande som manifesterar sig i ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som mental närvaro, medvetande, minne, perception och motorik. Svår dissociation är dels ett symtom vid akut stressreaktion eller posttraumatisk stress, dels ett tecken på en mer permanent psykisk störning.


Utskriftsversion Utskriftsversion

uiqt|wB&livqmt5kmlmzjmzoH%vozmoqwv5{mlivqmt5kmlmzjmzoH%vozmoqwv5{m