Länk till Kvinnofridslinjen, där du kan få hjälp. Eller ring direkt på tel. 020-505050

Våldsforskning på Sociologikonferens

Nyligen hade European Sociologican Association sin tionde konferens. I Geneve träffades sociologer och andra samhällsforskare från hela Europa och delar av övriga världen. Temat för konferensen var ”Sociala relationer i turbulenta tider” och konferensdeltagarna hade att välja att följa – eller att hoppa emellan – så mycket som 29 olika tematiska stråk. Våldforskning hölls inte samman i ett sådant stråk, men trots detta var flera internationellt kända våldsforskare representerade, bland dem Catherine Donovan, Suvi Keskinen och Sylvia Walby.

Ett seminarium fokuserade på femicid – kvinnomord – med tre olika presentationer. Moderatorn Shalva Veil, som tillika var en av presentatörerna inledde med att konstatera att de som studerar femicid sysslar med ett tungt forskningsområde, men samtidigt undkommer mycket av den diskussion som finns såväl inom som utom forskarvälden. En diskussion som rör hur våld ska definieras och vad som ska och inte ska räknas som våld. Mord är tveklöst den mest extrema formen av våld och döden är definitiv, så om begångna kvinnomord rapporteras kan man få fram en tydlig bild av hur omfattande problemet är. För en svensk åhörare blev det dock tydligt att nordisk kriminalstatistik på många sätt är unik. Till exempel fick forskarna Maria José Malghaes och Yolanda Rodrigues Castro gå igenom material från dagstidningar i Spanien och Portugal för att försöka få en överblick över hur många kvinnomord som begåtts på den Iberiska halvön. De siffror man på detta fick vis fick fram (exempelvis att 46 kvinnomord tycks ha begåtts i Portugal år 2008, ett land som då hade en population omfattande ca 10,6 miljoner personer), var högre än de som man fick fram via polis och andra myndigheter, då en samordnad och enhetlig rapportering inte förekommer.

Yolanda Rodrigues Castro

 

Den italienska forskaren Consuelo Corrado efterlyste också bättre rapportering av (kvinno)mord, och gärna enligt en gemensam EU-standard för detta, för att möjliggöra jämförelser. Corradi presenterade resultat av en karläggning av antalet femicid i Italien mellan 2000-2005. Under denna tid hade 1080 flickor och kvinnor mördats av 954 förövare. Huvuddelen av kvinnorna var 25-55 år och drygt hälften var mödrar. Mordvapnet var i första hand ett skutvapen, i andra hand en kviv. I 92% av fallen var förövaren en man (då kvinnor var förövare handlade det främst om mödrar som mördat sina döttrar) och denne man var oftast en make eller partner. Mot bakgrund av detta underströk Corradi den starka kopplingen mellan femicid och mäns våld mot kvinnor i nära relationer.

Till skillnad från dessa kvantitativt orienterade forskarna hade den israeliska forskaren Shalva Weil gjort en kvalitativ djupdykning kring fenomenet femicid bland etiopiska judar som emigrerat till Israel. Nästan en tredjedel av all kvinnomord som begås i Israel sker i den denna invandrargrupp, och under en fyraårsperiod (2005-2009) intervjuade Weil överlevare efter mordförsök, anhöriga till mördade kvinnor och förövare (30 st intervjuer). Hon fann att 16 mord begåtts; 11 av dessa hade kommit till polisen kännedom. Det mest typiska offret var en kvinna i 40-årsåldern med flera barn. Mordvapnet var oftast en kniv, och det vanligaste var att det var maken som höll i den.

Presentationerna om femicid var känslomässigt tunga att lyssna på, men ett mer angeläget ämne är samtidigt svårt att tänka sig. Vid den efterföljande diskussionen konstaterade såväl publiken som presentatörerna själva att det var en stor samstämmighet mellan deras forskning: trots olika kontexter var beskrivningarna av offren, förövarna, platsen för brottet (oftast hemmet), och form av vapen till stora delar lika. Tankar väcktes om större och gemensamma projekt för att få en bättre bild av fenomenet femicid i världen, för att kunna påvisa, påverka och förändra. Detta ingav också hopp, liksom det enkla faktum som blev tydligt under denna konferens: att forskare i olika delar av välden arbetar, med forskares medel, för att göra denna värld till en mindre våldsam plats.

Text och bild: Viveka Enander


Utskriftsversion Utskriftsversion

uiqt|wB&livqmt5kmlmzjmzoH%vozmoqwv5{mlivqmt5kmlmzjmzoH%vozmoqwv5{m