Länk till Kvinnofridslinjen, där du kan få hjälp. Eller ring direkt på tel. 020-505050

Marie Nordberg 
Marie Nordberg, fil.dr. Karlstads Universitet

Socialt belönande våld och problematiskt våld

Marie Nordberg, verksam vid Karlstads Universitet, deltar i ett forskningsprojekt tillsammans med Claes Ekenstam vid Göteborgs Universitet om "Det socialt belönande och det problematiska våldet". I detta projekt undersöks mäns rädslor, erfarenheter, upplevelser och förståelser av socialt sanktionerade (t ex i sport, polisärt och militärt våld) och icke sanktionerade våldshandlingar. Daniel Cederberg har intervjuat Marie för att ta reda på mer om vilka resultat forskningen gett.

Per Isdals definition av våld och den indelning av olika våldstyper han tagit fram, är väl använd inom fältet. Både bland akademiker och praktiker. Ni har byggt vidare på Per Isdals definition av våld. Vad är tilläggen och varför såg ni ett behov av att bygga ut definitionen?

- Vi har lagt till de normaliserade och dagligen utövade våldsformer och våldshandlingar som genom att knytas till andra förståelser och genom att utföras i andra sammanhang inte alltid förstås eller beskrivs som våld. Eftersom Isdals modell utgår från män som utövat ett för samhället problematiskt och icke sanktionerat våld har vi funnit hans modell otillräcklig för att fånga de mer subtila, vardagligt förekommande och ofta socialt legitimerade våldsformer  och våldshandlingar som idag, och då ofta under "lekfulla" former, förkommer i umgänget mellan pojkar och män, säger Marie Nordberg. 

- För att kunna fånga och diskutera relationen mellan det socialt belönande och det socialt problematiska våldet har vi därför vidgat våldsbegreppet och försökt ringa in och skapa fler analyskategorier. Några av de handlingar och former som vi tillfört är: smärttålighetsträning, försvarsträning, gemensamhetsskapande våldshandlingar och provokationer, kraftmätningar, njutande av våld i spel, film och sport och våldshandlingar i sport och lekar, säger Marie Nordberg.

- Genom denna utvidgning har vi i vår forskning kunnat beskriva hur likartade våldshandlingar uppfattas, upplevs och beskrivs på skilda sätt beroende på vem som utövar dem, vem de riktas mot, var och i vilket sammanhang de utövas och hur de förstås, säger Marie Nordberg.

I den kvalitativa delen har ni intervjuat män och pojkar i ett brett åldersspektrum. Vad förvånade dig mest med det resultat ni fick? Vilka likheter respektive skillnader framträdde mellan de yngre och de äldre som ni intervjuat?

- Det mest förvånande var att såväl yngre pojkar som äldre män hade så svårt att erinra sig och beskriva det subtila våldsutövande som dagligen förekommer mellan killar och som jag dagligen noterat i mina observationsanteckningar från skolor, skolgårdar och som finns i mina observationer av män och pojkars handlingar på offentliga platser. De handlingar som beskrevs som våld av såväl de män som de pojkar jag intervjuat var huvudsakligen det våld som vi benämner som misshandel, det vill säga grovt fysiskt våld på offentliga platser, fysiskt våld riktat mot kvinnor samt grövre fysiskt våld och muntliga provokationer i sport, och då främst i ishockey. Trots att många tänkte länge hade de svårt att erinra sig och beskriva något fysiskt våld eller någon verbal provokation som riktats mot dem, säger Marie Nordberg. 

Vad är viktigt att tänka på för yrkesverksamma som möter pojkar i sitt yrkesutövande?

- Pojkar har tränats i att tona ned sina upplevelser av våld och provokationer genom att styrka, självkontroll, smärttålighet, risktagande och mod historiskt kommit att knytas samman med kategorin pojke/man och med beteckningen "maskulinitet". Genom de normaliserade och "lekfyllda" våldshandlingar som idag ofta utgör en normaliserad del i umgänget mellan många pojkar och män tränas pojkar och män  att "tåla" , tona ned och acceptera ett visst mått av våld, provokationer och ironiska kommentarer  som en normal del av vardagen och  se det som ett normalt sätt att vara pojke. Det är därför inte givet att pojkar ser, beskriver och förstår de våldshandlingar som riktats mot dem på samma sätt som de yrkesverksamma, säger Marie Nordberg.

Varför tror du att området kring pojkars/mäns våldssituation fortfarande inte är särskilt beforskat?

- Det finns en oro, som historiskt också har visst fog, att ett fokus på mäns och pojkars upplevelser av våld och våldshandlingar riktade mot män kan flytta uppmärksamheten från det könade våld som män utövar mot kvinnor och barn. Vi menar dock att för att förstå det våld som riktas mot kvinnor och barn behöver också det våldsutövande som förekommer mellan pojkar och män och manliga upplevelser av våld och provokationer undersökas eftersom detta hänger ihop, säger Marie Nordberg.

Vilka råd vill du ge till mammor och pappor som är oroliga för sina pojkar?

- Jag är själv mamma till sex pojkar, så frågan är relevant inte enbart för mig som forskare utan också som förälder. Det råd jag skulle vilja ge andra föräldrar är att lyfta frågan och tillsammans med barn och vuxna män börja diskutera de vardagliga och normaliserade våldshandlingar som många pojkar och män idag tränas i att lära sig tåla, acceptera och bortse ifrån. Dessutom tror jag att vi också måste börja rikta våra blickar mot hur vi, både vuxna och barn, deltar i att normalisera kopplingen mellan pojkar, maskulinitet och våldshandlingar, säger Marie Nordberg.

Läs mer om Maries forskning

Text: Daniel Cederberg

Twitter Facebook
| More

 

 


Utskriftsversion Utskriftsversion

uiqt|wB&livqmt5kmlmzjmzoH%vozmoqwv5{mlivqmt5kmlmzjmzoH%vozmoqwv5{m