Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Våldets konsekvenser

Hälso- och sjukvården är ofta den första instans som våldsutsatta och våldsutövande personer söker sig till. Våldsutsatta och våldsutövande personer söker hälso- och sjukvård tidigt, ofta utan att själva relatera sina symtom och hur de mår till våldet.

 Hälso- och sjukvården har ett tydligt ansvar när det gäller att upptäcka och identifiera våldsutsatta barn och vuxna och att ge ett adekvat medicinskt och psykosocialt omhändertagande. Att vara utsatt för våld, oavsett om det är fysiskt, psykiskt, sexuellt eller hot om våld påverkar hälsotillståndet. Det finns en stark koppling mellan våldserfarenhet och fysisk och psykisk ohälsa och våldet ger konsekvenser både på kort och lång sikt.

 Att våldet utövas av en närstående är en omständighet som gör benägenheten att berätta om våldet mindre än om våldsutövaren är någon annan. Om hälso- sjukvården tidigt identifierar patienter där våldsutsatthet är en bakomliggande orsak till den ohälsa som patienter söker för undviks onödig lidande hos patienten och rätt diagnos kan ställas. Risken för att patienter skickas runt i vården minimeras och rätt stöd och behandling kan fokuseras tidigare.

 Vanliga fysiska skador kan vara blåmärken, sår, krosskador, frakturer, brännskador, mag- och tarmsymptom, kroniska smärtsymtom eller andra psykosomatiska symptom. Sexuella och reproduktiva negativa hälsokonsekvenser är vanliga hos våldsutsatta kvinnor och innefattar bland annat gynekologiska sjukdomar, inflammationer, graviditetskomplikationer och nedsatt sexuell förmåga.

 Det är inte ovanligt att erfarenhet av våld ger psykisk ohälsa i form av depression, stress, ångest, sömnsvårigheter, missbruk suicidtankar och posttraumatisk stressyndrom (PTSD).

Våldet medför allvarliga och långvariga konsekvenser för barnets psykiska och fysisk hälsa. Förutom direkta fysiska skador kan våldet leda till stress som hämmar hjärnans utveckling och skadar nerv- och immunsystemet. Detta kan i sin tur leda till försenad kognitiv utveckling, försämrad prestation i skolan, hög skolfrånvaro, mental ohälsa, ökat hälsoriskbeteende och i värsta fall självmordsförsök. Våldets påverkan på barnets hälsa påverkar följaktligen deras hälsa som vuxen. Utsatta barn har ökad risk för beteenderelaterad fysisk och psykisk ohälsa, t.ex. depression, rökning, fetma, sexuellt riskbeteende, oönskad graviditet och alkohol och drogmissbruk, i vuxen ålder. (WHO, 2016).

Det behövs kunskap och beredskap bland hälso-och sjukvårdspersonal för att kunna identifiera om ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Reaktionen på utsatthet hos barn är relativt lika, dock kan symtomen vara olika beroende på barnets ålder, personlighet, utvecklingsnivå, hur stor utsattheten är liksom andra risk- och skyddsfaktorer kring barnet. Fysiska skador är tydliga direkta tecken som kan förekomma hos alla barn i alla åldersgrupper. (Socialstyrelsen, 2016)

Alla barn befinner sig i en ständig känslomässig utveckling men de allra minsta barnen (0-3 år) håller på att utveckla sin grundpersonlighet och självuppfattning. Denna utveckling sker hela tiden i samspel med de närmaste i omgivningen d.v.s. föräldrar, syskon och andra närstående personer. Dessa personers förmåga till att relatera och samspela utgör själva grunden och kärnan i barnets uppfattning om sig själv.

Goda samspel med en inramning av kontinuitet och trygghet skapar en god självuppfattning med förmåga till tillitsfulla relationer i framtiden. Det är när samspelet och de nära relationerna präglas av kränkningar, brist på tillit, brist på förutsägbarhet och bristande kontinuitet som barnet drabbas av stora svårigheter. Detta kan vara problem med den känslomässiga utvecklingen vilket i förlängningen innebär en dålig självuppfattning och oförmåga till trygga och tillitsfulla relationer.

Det är därför angeläget att det minsta barnets ”värld” under de första åren präglas av trygghet stabilitet, kontinuitet och goda samspel. Det finns stora risker för att barn som växer upp med våldsupplevelser i familjen utvecklar en desorganiserad anknytning. De omsorgspersoner som barnet skall knyta an till och känna trygghet till är också de personer som är oförutsägbara och skrämmande. Barnet är i våldets händelse övergivet av båda sina föräldrar, en som utövar våld och en som utsätts för våld.

(Lundén, K. Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn Stockholm: Stiftelsen Allmänna Barnhuset 2010:5; 2010)

 Det finns många orsaker till att våldsutsatta spädbarn inte uppmärksammas. Både allmänheten och vårdpersonal har svårt att ta till sig att spädbarn kan bli utsatta för våld av sina anhöriga. Orsaker som förutfattade meningar om vem som använder våld kan ligga till grund. Social stigmatisering som arbetslöshet, kriminalitet och drogmissbruk har visat sig vara mindre framträdande vid våld mot spädbarn.

 Antalet fall av barn med livshotande skador till följd av ”Abusive Head Injury (AHI), tidigare benämnt som ”Shaken Baby Syndrome”, beräknas i Sverige till 15 barn per år. (Jansson, m.fl. 2011). AHI innebär att barnets huvud skakas, eller dunkas mot ett hårt eller mjukt underlag. Ett spädbarns hjärna är mjukt som gelé och när barnet skakas kraftigt uppstår ett sprickmönster i hjärnan och blodkärlen slits av. Syrebrist uppstår, hjärnan svullnar och bebisen slutar att skrika. Åtta sekunders kraftiga skakningar räcker för dessa skador att uppstå. 85 procent av barnen överlever men skadorna de får gör att de flesta har stora vårdbehov för resten av sina liv. Skadorna kan vara svåra synfel eller blindhet, mentala och fysiska handikapp, motoriska svårigheter eller förseningar och olika krampsjukdomar.

 Internationella studier visar att information via mödravårds- och barnavårdscentraler till blivande och nyblivna föräldrar om riskerna med att skaka ett litet barn motverkar AHI.

Barnen har vanligen psykosomatiska symptom som ont i magen, ont i huvudet, mardrömmar och ätstörningar, överdrivet föräldraberoende och en höjd aktivitetsnivå, koncentrations- och minnessvårigheter, vilket påverkar skolarbetet.

De mindre barnen återupprepar ofta traumatiska händelser i sina lekar. Barnen kan även uppvisa ångest, oro, rädsla, aggressivitet och ledsenhet. Barn som utsätts för sexuella övergrepp kan ha symtom som generaliserat posttraumatiskt stressyndrom och regression/omogenhet, uppvisa tvångsmässigt onanerande, sexuellt betonande teckningar, antydningar i ord och lek, rodnade könsorgan, sveda, flytningar, blödningar, skador/smärtor i analregionen. (Jansson, m.fl. 2011)

Våldsutsatta ungdomar kan drabbas av svåra hälsoproblem som eksem, astma, magont, huvudvärk, sömnsvårigheter, ätstörningar och långvariga psykiska problem som ångest, självdestruktivitet, tidig sexual debut, många sexuella kontakter, aggressivitet, svårigheter i umgänget med andra.

Hos ungdomar blir skamkänslor och självanklagelser vanligare. Många söker förståelse hos jämnåriga utanför hemmet och framförallt tonårsflickor kan utveckla en stark misstro mot män och negativa attityder till fasta relationer i vuxen ålder. Ungdomar utvecklar osäkerhet och bristande tillit till vuxenvärlden.  Detta skapar i sin tur symptom som rädsla, förvirring, överförsiktighet, oförmåga att lita på andra, passivitet, en känsla av meningslöshet, depression samt djupgående negativ självkänsla.

Vanliga symptom och reaktioner hos tonåringar som utsatts för sexuella övergrepp är självskadande beteende, depression, tillbakadragenhet, självmordsbenägenhet, utagerande beteenden som missbruk, rymningar, promiskuitet samt kriminalitet.

Hos tonårsflickor kan även tidig graviditet förekomma men också svårigheter med sexuella relationer. Ett uppvisat beteende som en följd av sexuella övergrepp hos framförallt tonårspojkar är att det finns risk för att fr själva kan utsätta andra barn för sexuella övergrepp. (Jansson, m.fl. 2011)

Senast uppdaterad: 2019-03-14 11:48