Kvinnlig könsstympning

Kvinnlig könsstympning förekommer inom alla religioner, men är inte en religiös företeelse. Dock finns det några kulturer som hävdar att övergreppet är en religiös företeelse även om det inte finns beskrivet i koranen eller bibeln. Vanligare är att andra skäl anges, exempelvis att flickans oskuld ska bevaras fram till äktenskap eller att flickan måste könsstympas för att välkomnas i samhället. Att bli socialt utesluten är något som kan bli effekten om man väljer bort att könsstympa sina döttrar. I många områden i Afrika är könsstympning fortfarande en förutsättning för att ingå äktenskap. 
Sammantaget handlar det om flera olika sociokulturella faktorer som fortsatt bidrar till att KKS utförs, såsom normer, regler, ritualer och sociala hierarkier i religiösa, sociala och politiska system.

Under 2015 gjorde Socialstyrelsen en uppskattning av kvinnlig könsstympningi Sverige. Studien visade att omkring 38 000 flickor och kvinnor kan vara könsstympade, varav 7 000 är flickor under 18 år. Någon bedömning av hur många flickor och unga kvinnor i Sverige som kan riskera att bli könsstym­pade finns dock inte.

WHO deklarerade 2008 att kvinnlig könsstympning typ 1-4 är ett övergrepp på en flickas och kvinnas mänskliga rättigheter. FN tar också ett ställningstagande till att det är en mänsklig rättighet att inte utsättas för könsstympning.
Kvinnlig könsstympning är ett uttryck för hedersrelaterat våld och förtryck genom att den kontrollerar en flickas eller kvinnas sexualitet samt ska bidra till att bevara oskulden fram till äktenskapet. Att kvinnlig könsstympning också är ett uttryck av HRV ses utifrån att handlingen är planerad och genomförs av ett kollektiv.

 

De olika typerna av KKS klassificeras enligt:

  • Typ 1: Förhuden på klitoris skärs bort. Ibland skärs även klitoris, eller delar av klitoris, bort.

  • Typ 2: Hela klitoris skärs bort, tillsammans med hela eller delar av de inre blygdläpparna.

  • Typ 3: Alla yttre delar av könsorganet, det vill säga klitoris samt inre och yttre blygdläppar skärs bort. Därefter sys det som är kvar av de yttre blygdläpparna ihop så att slidöppningen täcks för. En liten glipa lämnas kvar för att urin och mensblod ska kunna sippra ut. Kallas även infibulation.

  • Typ 4: Andra skadliga ingrepp som t ex prickning, snittning, skrapning eller att man bränner klitoris och omgivande vävnad.

Senast uppdaterad: 2018-06-07 15:36