Hälso-och sjukvårdens ansvar

Varför är det så viktigt att personal inom hälso-och sjukvården ställer frågor om våld? Vilken roll har de i att upptäcka och bemöta utsatthet?

Personer som utsatts för våld, bevittnat/upplevt våld under sin barndom samt de personer som utövat våld söker ofta hälso- och sjukvård för symtom som huvudvärk, magont, psykisk ohälsa, mag- och tarmproblem, bröstsmärtor m.m. Om hälso- och sjukvården inte har kunskap om våld i nära relationer och inte ställer rutinmässiga frågor om våld riskerar vi att dessa patienter frekvent söker hälso- och sjukvård inom olika enheter och att de inte får adekvat bemötande eller stöd och behandling. Personer med erfarenhet av våld i nära relationer är inte alltid medvetna om att deras symtom på ohälsa har en koppling till våldsutsatthet eller våldsutövande. Därför måste de få frågan och dessutom bli informerade om våldets konsekvenser för den psykiska och fysiska hälsan.

Barn, ungdomar och vuxna som utsatts för olika former av våld samt barn och ungdomar som bevittnat/upplevt våld under sin barndom utgör en riskgrupp för att utveckla psykisk och fysisk ohälsa i anslutning till våldet och/eller senare i livet. I många fall har de olika kontakter med hälso- och sjukvården i form av verksamheter som t.ex. barnhälsovård och mödrahälsovård, ungdomsmottagningar, barn- och ungdomsmedicin, barn- och ungdomspsykiatrin, akutmottagningar, vuxenpsykiatrin, vårdcentraler och gynmottagningar.

Våldsutsatta söker ofta hälso- och sjukvård för diffusa fysiska och psykiska symtom, men i många fall kommer varken personalen eller patienten själv till insikt om grunden till patientens ohälsa därför att hälso- och sjukvården oftast inte ställer rutinmässiga frågor om våld. Detta faktum ökar både patientens och närståendes lidande, därutöver tillkommer stora ekonomiska konsekvenser för den enskilde och för samhället t.ex. i form av sjukskrivningar. Barn och ungdomar som bevittnat/upplevt våld under sin uppväxt utgör även en riskgrupp för att själva utsättas för direkt våld både före och efter 18 års ålder. Den yttersta konsekvensen av att utsättas för våld är död.

Hälsokonsekvenser av våld både skall och kan förebyggas. Hälso- och sjukvården har stora möjligheter att upptäcka våldsutsatta och våldsutövare i ett så tidigt skede som möjligt genom att ställa rutinmässiga frågor om våld. När personer med erfarenhet av våld vågar berätta kan adekvata insatser erbjudas i form av skydd, stöd och behandling för våldsutsatta. De som berättar att de utsatt någon för våld kan också erbjudas olika insatser.

Senast uppdaterad: 2019-03-14 11:23